Här finns det bilder från 90-talet
|
|
Så här såg ekipaget
ut när vi träffade varandra. Jag (Maria) jobbade på dåvarande
Nyängens Värdshus. Jerry tankade och åt på Nyängen,
efter ett tag tankade han och åt där bara när jag jobbade...
På den vägen är det. 20/2 -03 hade vi varit gifta i 10 år.
Första gången jag kom in i hytten på lastbilen tänkte
jag, HJÄLP!!! Mamma hade rätt... Som ni förstår blev jag inte avskräckt ändå. |
|
Här är det nytt kapell på släpet. Med denna bilen körde Jerry uteslutande för Pacsac i Skoghall i 8 år. Tyvärr lades företaget ner -93. Saknar den körnignen än i dag. |
 |
Utanför Bäckefors en vacker sommarmorgon -93. Bilen slog över på 100 000 mil just här och nu! |
 |
En mycket lycklig Jerry hämtar sin 143:a på Scania i Södertälje, maj 1995 |
 |
Nylackerad och vacker oktober 1995 |
 |
Samma bil, lika vacker. Den lilla killen är vår numera 15 årige son Joachim. Idag når han ner till pedalerna.... |
 |
Premiärturen, 28 oktober 1995 |
|
Jerry, just hemkommen från Skara med det nya släpet. november -96. |
|
Här är baken på släpet. Så ni vet vem ni har framför er... |
|
Denna vackra röda Scania 143:a, även kallad för Gamen. En utav de underbaraste bilar vi har ägt. Volvon som bara krånglade byttes bort mot denna. Vi köpte bilen begagnad och hade den bara i 2,5 år därför blev den aldrig lackad i "våra" färger. Bilen gick bättre än till och med Duracelkaninen. Den byttes bort mot 144:an nedanför när den hade gått ca. 104 000 mil. Bilen lät bra, gick billigt och var urstark. |
 |
Vår första 144:a, just hemkommen från Finland, 1999 |
 |
Eftersom det inte var Jerrys bil gjorde det inget om barnen satt där |
 |
Färdiglackerad, klar att tas i trafik 1:a maj 1999 |
 |
Vagnparken så som den såg ut sommaren -99 |
